<3

När man var liten och tänkte på döden började man nästan gråta.
         Man ville väl inte att livet ska ta slut?            
Man vill ha kvar det man har.
Döden var rent sagt en hemskt sak.
Nu när man är äldre och tänker framåt är det mer som ett måste.
Det kommer ju hända någon dag eller så har det redan hänt.
Om man tänker på döden kanske det inte är så hemskt som man trott.
Kanske en längtan?
 Det är väl en skön känsla att bara somna in och aldrig vakna upp.
Somna på en säng, under ett träd eller kanske på ett äng.
 Att se allt bara slockna och somna in.
Det är som en lugn semester som man aldrig kommer tillbaka ifrån.
En oenlig semester.
Egentligen är det ju inte en själv som blir sårad och ledsen för sin död utan de är alla andra runt om kring en som får tårarna.
 Det kanske är dem vi ska tänka på första innan man tänker på sig själv.

Av: Zara Bagge 28/1-2011